I know why the caged bird sings. Ah, me, when its wings are bruised and its bosom sore. It beats its bars and would be free. A plea that upward to heaven it flings. I know why the caged bird sings. Jag vet varför burfågeln sjunger. När jag inte är på väg åt rätt håll i livet, så känner jag mig inte fri på något sätt. Och jag måste säga att jag känner mig fri nu.

Jag sitter ensam på parkbänkens grönmålade brädor och ser hur tonåringar i livets försommar prövar sina vingar i smaker och kyssar. Du var stenad i Stockholms svarta natt, sent augustiregn föll ner. Du la ditt huvud mot rälsen och sa att du inte orkade gråta längre. Jag tackar gud för att inget av dom tåg som åkte, tog dig med sig ner. Var du gammal nog att märka hur galenskapen kom? Som en stum glans över blicken och som oro sent om natten som en smitta genom huset som tog en efter en? .