Livet är ingen promenad genom chokladfabriken. Man behöver någonstans att andas. Jag har haft en famn, där jag inte kunnat andas alls. Den där romansen med pojken från Liverpool. Som började oskyldigt med en kyss och en natt på en madrass. Det var det där med att sova nästipp mot nästipp, det var det där med att dela den ensamma vilsenheten.

Tiden går så långsamt när alla andra sover. Kanske är en bra grej att natten börjar vid 15. Eller så kan man se det som att den nya dagen börjar då. Det var så dom såg det här uppe förr, och det är tydligen därför vi firar Julafton och inte Juldagen. Omkring år 300 bestämde de kristna kyrkofäderna att Jesus var född den 25 december. I Norden skiljer man sig från resten av världen genom att fira hans födelsedag den 24 december.

Pour ceux qui sont malades par mer calme. Somliga dagar är jag nyfödd och mitt huvud fortfarande ömtåligt, den tunna bindväven som enda skydd mot omvärlden, det hårda ljuset. En fontanell som aldrig riktigt stängdes, två hjässben som aldrig förenades. Jag kan känna den med högerhandens fingrar, en rombformad svaghet. I uppslagsboken kan man läsa att ordet fontanell heter fontana på italienska, det betyder källa eller brunn -. Det är inte farligt alls.