Nej, jag är inte död. Även om det i många betydelser kan passa ganska bra som metafor ändå. Det senaste året har varit ett speciellt år. Ett år fyllt av hemlighetsmakeri, hopplös förtvivlan, outhärdlig längtan och tveklösa förhoppningar. Otroligt mystisk känsla! Men allt illamående i världen kan ändå inte ta bort den lyckliga känslan. Det känns verkligen superroligt att vi äntligen kommit ett steg vidare på vägen mot en bebis.

Lördag, augusti 08, 2009. Detta är antagligen inte en nyhet för många men jag har noterat att det finns ett nytt community ute i etern. Mest intressant är kanske att kunna slippa den pornografiserande konkurenten. Under mellandagarna i fjol det lesbiska communitiet flator. Intervjuar en fåordig grundare, Agneta Nyberg.

After all, it kills you. Det började när jag gick på mellanstadiet. En dag var jag och hemma hos en klasskamrat. Jag blev kissnödig och gick till toaletten. Plötsligt hörde jag min kompis utanför dörren. Jag hör hur det strilar! Jag tyckte det var lite jobbigt så jag riktade strålen ut mot kanten av toaletten istället. Jag hör i alla fall! Skrattade min kompis utanför. Fick du bråttom, va! Efter den händelsen så började jag att alltid känna på dörren när jag gick på toaletten för .