Hur ska man orka? Ja, tiden har gått och jag går på rutin. Allt är upp och ner. När det väl kom till kritan ville han inte skiljas! Och till en början var ju min lycka gjord. Nu Jag vet inte? Hur ska jag kunna glömma och hur ska jag kunna gå vidare. Mitt största problem är att jag fortfarande älskar den här mannen så det gör ont. Jag önskar varje kväll innan jag somnar att jag ska vakna nästa morgon och att. Jag då upptäcker att det kvittar att jag inte älskar honom längre.

Mitt liv som medberoende! Hjärtat glömmer aldrig sånt man varit med om. Saker lagras och gör mindre ont med tiden men försvinner aldrig helt. Jag har sparat allt, bröllopsfoton, kort jag fick av honom. De är mina minnen och tills jag är redo att skapa nya minnen så kommer jag bevara dom. Jag är inte redo för kärleken än, tänk va tragiskt. Det har gått snart 2 år och jag kan inte älska någon annan och vill inte bli älskad av någon, jag är inte redo.

Hittar jag bara ett av dina andetag. I mitt öra och det. Det var en gång för länge sedan. Då när jag trodde att mina små hjärtslag kunde. Slå hårt nog för två hjärtan. Och att det där andra hjärtat. Som bars av mannen med de frånvarande ögonen. Hade ett hål att fylla. Flickan har en svaghet för murbyggarpojkar. De som inte släpper in. Hon står utanför deras låsta dörrar.