Egentligen har den slutat för länge sedan, den tillhörde liksom en annan del av mitt liv, en del som inte finns längre. Jag är glad att jag började skriva, bloggandet har gett mig mycket. Jag har genom min blogg halkat in hos en massa andra sköna bloggare, var av vissa jag fortfarande läser regelbundet och såklart kommer att fortsätta med. Och vem vet, kanske jag någon gång startar en ny blogg.

Kan det jag skriver kallas dikter? Jag trodde att det bara var väldigt nedstämda människor. Gud, jag vill att Du håller om mig. Inte för att jag förtjänar det,. Utan för att jag behöver det. Gud, jag skulle vilja att Du höll mig i handen. Inte för att det behövs,. Utan för att jag är så feg. Men jag är bara glad att ha fått en tid.