Har egentligen ingenting att skriva om som vanligt så jag tänkte bara titta in och skriva att jag fortfarande lever.

Nu sitter jag och väntar på att det ska komma nån och kolla på lägenheten. Jag är lite smånervös, men inte så mycket att jag håler på att dö. Och sen är det bara att hoppas på det bästa. Eller ja, inte riktigt, det är ju inte så långt kvar. Det som oroar mig mest är nog hur vi ska lyckas rensa Marres förråd.

Va kul det känns nu när jag ser att Tristan börjat acceptera sin bror. Då vet jag att det kommer att funka bra när Jonnhy börjar jobba på måndag igen. Här är en bild från igår kväll. Ska vi fara på idag. Håller tummar å tår för att mini går upp i vikt som han ska. Tristan ska åxå vägas å mätas idag. Nee, nu blir det kaffe å jox.