Sedan 2011 har jag bloggat här på Andra intryck, men på senaste tiden har jag känt att jag vill ha en lite annorlunda blogg som är mer inriktad på skrivande och mindre på min vardag. Därför har jag bestämt mig för att börja om på ny kula och starta en helt. Ny plattform, ny blogg, men samma skribent.

April Genevieve Tucholke är en amerikansk författare som har skrivit flera romaner sedan debuten 2013. Wink, Poppy, Midnight är den tredje. Hon bor i Oregon med sin man.

Världar som suger i en och rycker och sliter i en och får en att fantisera vidare när boken, spelet eller filmen tagit slut. Jag hittar sådana världar hela tiden. Jag läser om, grottar ner mig och vägrar helt sonika släppa taget om de berättelser jag ser och hör som fångar mig. Vi har ett satt tema i vår DC vs Marvel, det var den kväll .

Detta undantag med metroprasslande som oföränderligt soundtrack där. Och den rumänske tiggaren inte ens existerar för. För att undvika vårt samvetes envetna knackningar. Att han inte gör det. Och avståndet mellan oss minskar när. Privatliv spys i mobiltelefoner men. Avståndet mellan oss växer, för vi. Sminkar den noggrant utvalda informationen.

Världens längsta bokbord och så jag! På söndag kan man strosa ner i centrum i Stockholm och uppleva världens längsta bokbord. Eftersom jag har barn med mig befinner jag mig på plats mellan 10-14 så där ungefär. Kom förbi, få er en snack och handla in de titlar ni inte än har hunnit med. Filed under Böcker och författare.

Bacillhistorier, tidskapare, livstankar, böcker. Nu ändrar jag blogg till Eva Ludvigsen. Det var svårt, det var trist och det var sju bedrövelser. Det här med att ändra namn och byta blogg. Jag vet inte varför det satt så hårt inne. Men nu är det champagnekorkar i taket och jubeltoner hos alla. Jag går nu officiellt över till. Den här bloggen blir kvar som ett minne, ett arkiv. En glunt in i det förflutna. Häng med på min resa in i framtiden! Posted by Eva Ludvigsen in En snack för en snack.

The lion, or The Troll. Jag uppdaterar inte den här bloggen längre men. Detta låg i brevlådan när jag kom efter att ha firat jul hos mina föräldrar. Fri från mina Afro Power Dance spöken. Jag har sett henne fast hon inte har varit där. Sett mentala bilder från den första terminen, de allra första passen.

Gentrification, they scream at me. From behind sunglasses and infinite. They blame my skin! The number of years I have danced! Proclaiming me unfit to walk these. Streets once baptized in worker. Sweat, now a haven for the middle-class,. I will not bend my knee to these. On Simrishamnsstreet, just a. Couple of blocks from here,.