Livets tankar, funderingar, frustration, väntan och längtan! Efter ett biologiskt barn och 12 upprepade missfall är vi nu inne i den långa adoptionsprocessen. Lyckliga familjen säger hej då. Alla jobbiga missfall har vi lagt bakom oss. Det är mycket som komma skall nu i början av nya året. Första återrapporteringen ska skickas till Ryssland.

Varför inte vi också? Längtan efter pusselbitarna som finns där ute. Måndag, maj 16, 2011. Jag har kommit fram till att den här bloggen ska få vila nu. Den har följt mig på vägen till barn från IVF till adoption. Nu är vi framme vid nästa korsning och vi får se vart vi hamnar. Det här är en bra brytpunkt, ett naturligt slut för en ny början. Det har varit så underbart roligt att få så många nya vänner och jag hoppas att ni alla följer med till de två bloggar som jag faktiskt har kvar.

En blogg om en lång graviditet - en resa till ett efterlängtat barn. 2012 var året det hände. I slutet av 2011 var väntan och längtan stor, nästa outhärdlig och jag skrev i ett av mina blogginlägg och undrade om 2012 var året som det skulle hända, och det var det. Jag har varit föräldraledig i snart tre månader, vilket innebär att vi varit tvåbarnsföräldrar lika länge. Nu har vi två underbaringar att älska och dela våra dagar med. Men med tanke på allt.