Insåg att jag nog borde skriva nya bloggadressen här också. Ibland är jag blondare än vanligt. Det värmer i lillhjärtat att känna sån omtanke som faktiskt finns både nära och lite längre bort. Jag har tagit ett beslut om bloggen, äntligen! Ni som är intresserade av att fortsätta läsa sen - hojta så får ni länk till nya bloggen! Tisdag 29 januari 2013.

Att vi haft en tuff höst är det nog ingen som missat. Den började med fågelpremiären när jag fick ringa till Jens och berätta att vi skulle ha barn igen och Filip skulle bli storebror. Det diskuterades fram och tillbaka vad som skulle göras, de strävade efter att jag skulle få ha kvar livmodern i så bra skick som möjligt. Eftersom vävnadsklumpen var så pass försörjd med blodkärl så ville man inte in och skrapa vid ett ärr och så tunn livmodervägg. 8 sprutor cellgift som jag mådde pyton av till och från, .

Andra hälft ut i krogsvängen. Vilket givetvis hemma hos oss inebär att jag passade på att göra något litet projekt. Denna gång var dock inte projektet så litet som det kanske borde ha varit. Hallen and trapphuset skulle målas, vilket jag glatt började med. Lisa Bengtsson är en av mina favvisar.

Hej på er alla! Har ju inte uppdaterat på ett tag, och det är enbart för att jag har varit alldeles för lat för att idas göra detta. Ledig dag, gjorde nog inte alldeles för mycket om jag minns rätt. Just ja, fyndat snyggaste skorna har jag ju. Icket att förglömma! Vi kikade runt på bilar, och mest troligt blir det bilköp i veckan! Barnet reagerar på.

160;På nätet kan ingen höra dig skrika. Bytt är bytt, och kommer aldrig tillbaka! Får se när jag får till allt praktiskt på sidan, kommer väl att behöva klicka runt en del innan jag ens fattar själv vad jag gör och hur jag ska göra det, men den som väntar på något gott. Blogger suger balle, iaf just nu, det krånglar och är jobbigt och jag har länge funderat på ett bloggbyte.

När jag åkte hem från jobbet igår, svängde jag bara förbi hemma och hämtade resten av familjen. Vi var nämligen bortbjudna på middag hos Anna. Och det var minsann ingen dussinmiddag vi fick, det var riktigt lyxigt dukat. Jag blev helimpad, och André med! Våra godingar lekte så lugnt och stilla - med bl a ett tandborstfodral. Samtliga bilder på den här sidan är privata.

Så här sitter jag med ett ont knä och kanske skulle borde gå och lägga mig för att vila upp för morgondagens jobb. Annars har sonen och jag myst hela dagen och bara tagit det lungt, han surrar för fulla muggar och nu måste man då verkligen tänka på vad man säger för han är som en papegoja och tar efter allt man säger.

Hon föll pladask och fann både tilliten och välmåendet. Dom skaffade sig ett hus och blev husägare, matte och husse. Som nu väntar på att bli mamma o pappa. Det är väl det bloggen handlar om egentligen, livet o stegen man tar för var dag som går. Är vad jag vill kalla Ebbas förskola idag. Hon kommer dit till 10 för att hinna vara ute en stund med dom andra barnen till 10. 45 då dom går in för lunch. Sådär två år senare! Snart .