Egentligen så har jag inte alls någon blogglust just nu. Men jag kan ju alltid berätta att jag hade världens mest otroligt roliga helg! På fredag var det mest bara information, mässa och tidig kväll. Och på söndag förmiddag tog vi farväll av våra nya vänner och kände en knutta saknad när deras buss åkte iväg! Efter det kom pappa och hämtade mig, och körde mig till Trillevallen.

Jag har fyllt 20 år, och tycker det är dags att flytta nu. Jag hoppas ni kommer och hälsar på, för om ni inte gör det, om jag ser att ni försvinner,. Att du slutar höra av dig, inte skrattar åt mina skämt längre. Precis som alltid när man flyttar är det lite oordning. Gamla saker och bilder finns kvar, det kanske känns att man behöver en ny tapet.

Ofta med långa rader av små ord. Jag brukar kunna vara den. Som sätter ord på såväl allting som ingenting, men när ord känns överflödiga så är det kanske dags att börja sluta känna och fundera, åtminstone för en stund. För så småningom kommer väl den där krypande känslan tillbaka. Inte alltid med samma sprudlande ambition som tidigare, men det är i alla fall en bit i rätt riktning. Längtar, väntar och längtar lite till.

I helgen var det ju faktiskt Första Maj, arbetar-rörelsens alldeles egen dag. Det här firade jag i år i metropolen Hammerdal, där jag gick första maj-tåg och höll tal. Här kan ni läsa lite mer om det. Mitt tal gick ut lite på framtidstro och lite på förnyelse och lite på regeringens värdelösa arbetspolitik och lite på att skolan inte får de satsningar den förtjänar. Där läser man dock väldig.