betraktar och upplever! Himlen behövde en morfarängel till så de tog den bästa. Dagen då vi tog avsked för nu. Smärtsamt att ta farväl, lämna rummet för sista gången. Du var högt respekterad i din kår, det fick vi många kvitton på idag. Din heder var hög, ditt anseende otroligt stort. Stolt är vad jag är, och kan jag bara göra hälften av det du åstadkommit är jag oerhört glad. Min pappa, vår stolthet.

Som från början kändes riktigt genomtänkt och välplanerat men som nu mest ger en ont i magen, och som inte gett det gensvar som man trott. Kan man säga att man förlorat då? Att man borde ge upp? Känner mig lite bortgjord och sänkt.

Men då måste man ha längre inlägg än på fb. Börjar alla bloggar dö ut? Vilka läser bloggar nu för tiden? Så mycket som hänt sedan sist - mycket bra och dåligt, många äventyr. Men imorgon startar vi med Kisslebergs julkalender! Påsklovet börjar närma sig sitt slut och dessa tjejer har ägnat så gott som hela veckan tillsammans. Även om de bor många mil ifrån varandra, så är de världens bästa vänner! Man borde skriva mer.