Här är vår lille ögontjänare. Bild när han vet om att jag ser och bild när han inte vet om att jag ser. I lördags hade vi Gustafs familj och min pappa på middag. Det blev en härlig kväll med kräftor, laxpaj och annat gott. Det blev lite hastigt påkommet, men jag tror att det var just det som gjorde att det blev så bra, ingen stress alls.

I dag kära läsare ska ni få lära er något som ni eventuellt redan visste. Jag bjuder på min okunskap och på mitt trauma och hoppas att någon har medlidande med mig. Visst kan man skriva i terepeutiskt syfte? Läs på egen risk för jag kommer ej att betala eventuella arvoden som ni vill kräva in. Jag tänkte att jag i stället för att hälla av vattnet och kasta potatisen i soppåsen, kanske jag kunde variera mig lite.

Igår upptäcktes ett brev från Arbetsförmedlingen i mitt brevinkast. Min första tanke var att jag var kallad till något av deras möten som mest tar tid utan att ge någonting. Istället visade det sig att jag fått en ny handläggare! Som jag skrivit innan så funderade jag ju starkt på att byta då jag inte var speciellt nöjd med min dåvarande, men valde att ge denna person en chans till och så nu är det hon som hör av sig och skriver att jag fått en ny. Hoppas innerligt på att det kommer att fungera bra.