Min vackra, starka, envisa, modiga och älskade lilla vovve. Du lurade oss alla tills det inte höll längre. 11 år fick vi tillsammans och visst satte de sina spår i hjärtat. Beslutet att de skulle få ge dig sprutan gjorde så ont, men kändes ändå rätt. Nu slipper du lida mer. Hur ont ska det då inte göra att komma hem från jobbet utan att möta din glädje i dörren? Du lurade till och med veterinären till att börja med, pigga envisa tjej.

Jag hade egentligen tänkt vänta med att att skriva i bloggen tills det gått ett år men nu när jag ändå inte har något jag kan göra så kände jag att det var dags. Hur ocoola var inte dom? Jag hade egentligen tänkt gnälla, gnälla i mängder. Cykelolycka, slog i hela vänstersidan och lyckas sedan dunsa över på rygg och slå i mitt icke-cykelhjälmsbärande huvud. Ska sova snart, så nu får det räcka för idag! Länkar till det här inlägget. Det är lustigt det där, hur ens värld bara kan gå i spil.

Ja det där med att avsluta säsongen på topp vet jag inte riktigt hur det blev med. slutade i en krasch där jag blev hamburgare. Det gjorde lite ont må jag säga. Men nu är jag på bättringsvägen igen så kommer vara igång snart igen! Nåja, nu ska vi rensa förråd här i Tuve. Mer spännande än så blir det inte idag. Jag har fått höra att jag är dålig på det här igen. Får väl göra ett försök här då tänkte jag.