Bedöva mina sorger, häll salt i mina sår. Tro på mig tills hela gatan glöder. Lämna mig inte, bara för att det går. Det är dina skrapsår som jag blöder. Men jag litar inte på dina dunkla ord igen,. De har överbevisat sin idioti. Jag har genomskådat allt för längesen. Låt hjärtat pulsera ut allting vi vet. Och låt såren blöda förbi. För även om allt förblir en hemlighet,. Har dina blåmärken fastnat inuti.

Sunday, March 02, 2014. Like the beauty of a garden. Pain can at its best only remind us about its purpose, to be fragrant and flourishing, while only love can show us its intended and profound beauty. Came across the book Cross Roads. Thursday, November 28, 2013. Oh how you keep it.

Här kommer bilder på hästen jag sköter. Ikväll ska jag till stallet med Isabelle. Plocka ur disken ur diskmarskinen.

Den här låten spelade Jesica och jag jättemycket i London när vi var 20 år. Minns det året med glädje. I två veckor har jag sprungit runt och visat alla intresserade och ointresserade mina fina naglar. Jag gick på manikyr för att prova den nya gelenagellacket som ska sitta i tre veckor. Nu har jag vita fina naglar som jag är så stolt över. Ida själv kom hem med prickiga naglar, känns lite 50-tal tycker jag.

Kan ingen bjuda mig på kalas på mcdonalds i en värld där mcdonalds är snällt och så när jag går dit på kalas så börjar alla människor i världen att må bra? Ja varför kan det inte vara just så, när det nu är på så många andra sätt. Undrar om någon fattar vad jag menar. Jag orkar inte vara så seriös, det är jobbigt.