Är en pojke med mycket liten hjärna. Ett litet tips till er föräldrar som bor i Stockholmsområdet! Honungspojkens pappa ska föreläsa om hur det är att vara pappa till ett barn med flerfunktionsnedsättning. Om sorg och hur man bearbetar den, om hur parrelationen påverkas och om nya perspektiv i livet. Sist han gjorde det var det väldigt uppskattat av dem som var där. Kom och lyssna ni som kan! Eller tipsa andra.

Keskiviikkona, toukokuuta 29, 2013. Minulla ei ole enää mitään sanottavaa. Ei ole mitään, mitä kertoa, mitä ei olisi jo sanottu. Olen matkani oppivuosien kautta käynyt, mutta en läheskään valmis. Vinkeä on ollut kasvuvuodet vanhemmuuteen ja rakettimatka erityislapsen äidiksi. Nyt olen perillä, siellä jossain - siinämäärin että se ei enää nosta aallokkoa. Pientä vaahtopäätä vain silloin ja toinen tällöin. Kiitos kuluneista, te ootte mahtava sakki! Ja nähdäänhän me vielä, eikö? .

Vi såg direkt att lilla Wilda var unik på många sätt. Vår värld rasade samman och nu försöker vi få vardagen att fungera och njuter av varje sekund vi får tillbringa med Wilda. Hon finns hos oss endast på lånad tid . Hur många kikar in här fortfarande? Länkar till det här inlägget. men hoppas nu alla hittar till den nya.

När väntan på ett barn visar sig bli väntan och oron för döden. Att leva med ett svårt sjukt barn och samtidigt försöka få allt i vardagen att fungera. Snart är allt fixande klart. Så tack ni företag som hjälpt oss på traven. Iallafall så har våra åsikter kring framtida sjukhusvistelser noterats i Wildas journal. Vi är trötta, men hemma. Nu blir det ett riktigt kräki.

Idag har vi varit på landet. Hundarna har lekt, Oscar har tittat på ankorna, tupparna, åkt traktor, fikat, åkt rullator, sprungit barfota och myst. Jag låter bilderna spegla vår dag. Trötthet och sämre nätter! 10 juli, 2015. Epilepsin slog till med kramper under några dagar kring midsommar. Skillnaden denna gången va att vi va hemma, och inte på en båt. Bästa, finaste, vännerna! 22 maj, 2015.