Visst känner du det? Träden är så vackra på hösten, men så sorgliga för snart dör de. Låt oss ta ett flyg till var som helst. Och jajaja! Ta mig dit verkligheten inte når oss och vinden inte känns. 22 timmar räcker trots allt.

Ps nu finns jag här istället. Vilken jobbig tjej som byter blogg hela tiden. Men ibland måste man ju bara gå vidare. se, det har varit fem fantastiska år. Det här är anledningen till varför jag hänger mer på min andra blogg, den om kärlek. Jag klickade mig in på en blogg och hittade detta. Tydligen är min blogg den finaste på hela devote.

Studenten var fin, Hultsfred var fint och livet efter har varit fint. På fredag så åker jag till Storuman och Lappland. Jag kommer nog inte blogga mer men ni kan hitta mig på.

Satt utomhus och skrev noveller till mitt projektarbete. Åkte till Trysil och brände näsan x1000. Tränade en gång och dog. Färgade håret igen inför balen och hittade coca cola. Tog studenten och var fri! Gosade med min pojkvän.

En liten del av mig ångrar att jag aldrig gav mig ut på äventyr efter gymnasiet. Ni vet, som så många gör. Ett par månaders planlöst resande, åtminstone, i en avlägsen världsdel. Samtidigt vet jag ju att kapitalet aldrig fanns, eftersom jag hade svårt att hitta ett jobb och därför gick arbetslös i nästan ett halvår. Något eventuellt resesällskap fanns aldrig. Ej heller det rätta modet.