Y a pas de soucis. En halv lovvecka har passerats och tre halvor återstår. Idag har jag fått färg, svårt att undvika när det är molnfritt och 22 grader ute. Sen hjälpte nog en timme i en solstol i trädgården till ganska mycket också. Och imorgon blir det ännu varmare, tänkte dock börja med en springrunda vid 10-11. 238 dagar sedan jag senast satte min fot i Östersund, tiden har gått så fort men samtidigt har det hänt så mycket. Sen är det svårt .

Det här är egentligen en supergammal blogg jag gjorde i nian, vilket man kan se på datumen på tidigare inlägg. Ville behålla namnet och bilderna så jag börjar helt enkelt om på nytt på samma adress. Tänkte skriva om livet och kärlek till naturen, träning, träning i naturen, mina vänner och lite annat smått och gott. När allting känns så falskt och fult.

Nu har jag varit hemma i Sverige i 527 dagar, och jag har insett något mycket tråkigt. Idag tittade jag igenom gamla filmklipp på mobilen från Skottland, och jag kände knappt igen min gammla dialekt. Min standardengelska har också försämrats helt allmänt. Nu behöver jag ibland tänka efter när det gäller ordval och grammatik ibland. Det är en riktig förlust, och jag saknar språket massor. Att jag inte läst engelska som ämne i skolan sedan min hemkomst till Sverige har säkert inte heller hjälpt.