Välkomna o se en uns av denna fjant. Ju mer ni utforskar här, desto mer lär Ni känna värden. Ällan använder jag det uttrycket, men idag kändes det riktigt gött att helgen äntligen kommit hit igen. Det betyder inte att jag ska dra till med nåt galet ståhej eller så. Denna helgen ska jag försöka vara. Örra helgen lämnade jag byhålan för att dra till storstan, om man nu kan kalla Närkes rövhåla för storstad. Givetvis var det inga analpluggar eller så som gällde, tyvärr.

Att dansa in i farten är som ett hej i 1klass. Känns som en dröm men det är min verklighet. Fortfarande kan jag knappt fatta det men samtidigt har jag insett att det är verkligheten, ofrivilligt. Man blir tvungen att inse och acceptera det till slut, oavsett vem det handlar om. Jag tänkte, just d.

Binnikemaskar och bajskorvar och en sjundeplats. Ulrika Nilsson kom sjua i 10. Hon är bättre på maraton, där man tävlar mer mot sig själv och andra och inte mot tiden. Bättre lycka nästa gång, helt enkelt! Australienskan Melinda Vernon sprang i ett vansinnigt tempo men missade världsrekordet precis, jag vet inte med hur mycket, men nära var det. Världsrekordet för döva är 34 min för damer. Det blev iallafall ett olympiskt rekord jag fick se.

Är påhittig och brukar kunna hitta lösningar på det mesta. Är både opitimist and tidopitimst. Livsnjutare som älskar rött vin och skratt i vännernas glada lag. Lever med Mannen som är min stora kärlek och har hängt med i X år. Status and ett boktips! I Kooh Maak, januari 2011. Junimånaden fick jag se brorsan springa ut från skolan för gott.