Ja det här med att blogga har glidit ur fingrarna på mig den senaste tiden. Men ett inlägg ska inte vara något måste utan mer känsla. Just idag, just ikväll fick jag lusten att skriva lite här i min kära blogg. Så mycket känslor och minnen som den här bloggen innehåller. Ibland kan det vara otroligt skönt att få skriva av sig lite. Mitt liv rullar på i en väldigt fart just nu. Jag vågar nästan inte uttala orden högt, kan man må såhär bra? Jag älskar att ma.

Idag var jag hos frissan för andra gången och blekte håret ännu mer. Superfint! Nu är det nästintill vitt i hårbotten och i topparna. Det är lite mörkare och gulskiftande i mitten men det kommer gå bort sista gången jag går, vilket blir den 6 juni. Men jag är riktigt nöjd även om det inte är helt klart! Jag är så jävla.

Melissa heter jag och är 21 år gammal. Här i bloggen skriver jag lite om mina dagar, åsikter, planer m. Jag har blivit uppfostrad så att jag måste klara mig själv och inte vara beroende av någon. Det är det enda jag kan komma ihåg, som stämmer och som håller mig på rätt bana. Därför vill jag dela med mig av det. Har insett nu att jag är jävligt ensam och det känns inte bra. Han grät i ungefär 1 mi.