Frustrationen växer ikapp med att snön växer. Pendeltågen ställs in så man blir strandsatt. Vilket leder till att folkmassorna blir större och större på plattformarna, vilket leder till ännu färre chanser att få följa med nästa tåg. Is bildas vid dörrarna på pendeltågen som gör att de inte kan stängas, vilket leder till förseningar.

För att återuppta och modifiera mitt dagboksskrivande är nu även jag en bloggare! Men herre min Ge! Att det fortfarande är folk som går in på min blogg efter så pass lång bloggtorka förundrar mig! Men det är rätt kul måste jag säga! Har jag nått att komma med nu då när jag väl skriver. nä, icke! Instagarm är min nya hang-up! Tycker det är sjukt kul, fråga mig inte varför men det är det.

Och min obefintliga, något annorlunda men ändå normala vardag. om ett liv i största allmänhet någon annanstans och historier om viktigare saker. Jag är så ledsen, förlåt. jaha thats it! Skönt att vara tillbaka.

Om min vardag som småbarnsförälder och lite till. En dag på akuten i Gävle. Ja, var ska jag börja? I tisdags hade Jolines hand helt plötsligt blivit jätteful! Och jag vet ju att hon hade ett litet sår där, skorpan var ju kvar mitt på blåsan. Men icke! Brännskada sa läkaren. Inget att göra, vi avvaktar och lägger på ett Alsolspritförband. Hör av dig om hon blir dålig. Annars ses vi på torsdag för att kolla hur det ser ut då. Sen kom äntligen en doktor, en ortopedläkare som ville lägga in oss, hon pratade .

MITT och min FAMILJS liv! Vårt hus då vs nu! Här kommer före och efter bilder på vårt hus. Speciellt nu när vi reste med barn.

Har reflekterat en hel del över hur folk beter sig mot andra. Det finns en hel del folk som skulle ha haft sig en high five i ansiktet helt klart! Det som gör saken ännu värre är ju när det är någon man själv bryr sig mycket om, som inte har nån respekt för fem öre. Det gör mig lite ledsen och besviken.