Min trasselsudd, du kommer alltid vara min number one. Jag har fått äran att skriva ett inlägg här. Först blev jag stolt, men nu är jag rädd. Hur sätter man ord på det som inte kan beskrivas? Hur förklarar man känslan av att förlora den människa som stått en närmast? Hur får man fram lyckan man faktiskt känner över att ha fått vara en del av Natalies liv? Hur ska jag ha håret? Jag vet det. Du sa jämt att a.

Idag har det varit en sån där härlig dag där man verkligen njuter av livet. Bilderna får tala för sig själva. Imorrn blir det en tur till Magnetic Island. Men nu har jag det, och det kan nog bli en trevlig tradition att gå och käka sushi till lunch på onsdagar. Som en klapp på axeln va.

Försök somna med den här goda låten i huvet, på repeat. De var nära en gång först, då kan man tänka att oj nej inte göra så igen, men de gjorde jag så klart. Och de gick som de va. Jag trodde far skulle strypa mig men nej. Jag kan inte se var du går. Hur stor är risken att hon är på kyrkogården.