Han har händerna flätade framför sig på bordet och vi studerar honom ingående medan han pratar. Eleanor nickar instämmande och ger Louis ett vagt leende som för att säga att allt är okej.

Tänk om han inte klarade det? Tänk om allt pluggande hade varit förgäves? Åh nej, då skulle han behöva åka iväg på ungdomsvård! Efter ännu en oändligt lång halvtimme öppnades dörren till kemisalen och utgåendes kom Harry; med en djup rynka mellan ögonbrynen. Mitt hjärta hoppade över ett slag och jag var tvungen att greppa tag i bänken jag satt på för att inte falla ihop. Sade jag med låg röst, fastfrusen några meter ifrån honom. Var inte fånig skrattade jag, samtidigt som jag gransk.

Hon var den enda kvinnan i mitt liv som var en konstant. Hon hade alltid varit där för mig och hon skulle alltid vara kvar. Hon satte sig vid kanten av min säng och kammade bort håret som fallit i ögonen på mig med sina fingrar. Det är inget att behöva skämmas över Lou Hon lade sin hand på min kind. Att vara rädd betyder inte att du är svag. Jag tog tag i hennes hand som låg på min kind och försökte se hennes ansikte. VadVad är det som händer mamma? Hon suckade av lättnad.