Jag har bestämt mig för att det här inte blir någon mammablogg. Jag har startat en privat och ickeanonym blogg istället. Däremot låter jag bloggen ligga kvar, för jag vet hur viktigt det är att som ofrivilligt barnlös hitta såna här bloggar och bli påmind om att det kan gå! Trots PCO och andra hinder så finns det solskenshistorier. Jag vill vara en sådan. Snälla läsare för att ni följt mig under den här resan! Ni ställde upp på alla sätt, inte bar.

Resan mot drömmen som ska bli verklighet. Jag och min sambo är ofrivilligtbarnlösa. Hela resan från första telefonsamtalet till slutresultatet delar jag med mig av här. För mig fungerar detta som en dagbok, en slags terapi, att få skriva av sig. Vi varit ett par sedan julen 2008. Han är min partner in crime och det här har fört oss närmare varann.