Nu är det två och en halv vecka sen jag bloggade här sist. Så långt uppehåll har jag inte haft sen jag kom hit. Det är absolut inte för att det inte har hänt något som är värt att blogga om, snarare är det för att jag har varit allt för upptagen med att leva i det verkliga livet. Jag slipper klä mig i längärmat när jag ska på närbutiken och köpa mjölk och kan göra mina inköp smidigt .

Jag undrar ibland hur jag tar mig igenom alla snirkliga vindlande snåriga stigar. Och plötsligt bara står där i öppenheten igen. Där livet får plats och luften går att andas utan minsta bekymmer. Att veta att det är så, ger mig kraft. Mer liv i mitt liv. Jag har varit med dig i alla dina dagar. Från lilla frö till nu. Och du flyger på starka vingar till ditt eget bo och jag tappar luften. Gråter floder inuti och saknar med varje cell.

Inte den vassaste kniven i lådan? Jag tror jag hörde kommentaren för ett tag sedan, säkert av en kock. Har hört liknande uttryck av andra yrkesgruppen, och säkert uttalat dem själv någon gång. Det fick mig att tänka, tänka på att det finns en kniv för varje tillfälle. Och ja, det är jag väl. Den lilla grönsakskniven, gs-5.

Läser istället bland annat Annas. Har även börjat intressera mig mer och mer för öl. Och baka tomater som de här i 5 timmar i ugnen på 125grader. Att laga till bläckfisk gott.