Min längtan efter dig! Nu går det lång tid mellan inläggen. Vet inte riktigt varför men det känns lite konstigt att skriva nu förtiden. Jag startade denna blogg för att skriva om vår barnlöshet och om allt det innebar. Nu när vi har fått barn så nu känns det konstigt att skriva. Jag vet också hur ont det gjorde i mig när jag hade följt en blogg under lång tid och sen fick dom barn. När jag hade det tufft med missfall och IVF var det ingen rolig läsning eller känslan man fick. Vi hade 30 grader hela veckan.

Nu är vi i vecka 40 och bara 6 dagar kvar till bf! Har en hel del förvärkar men ändå inga tecken på att förlossningen skulle vara nära, men jag tröstar mig med att vi med säkerhet har bebisen hos oss inom 3 veckor. Nu längtar jag tills vi får använda filten! Till bebis och barn.

Känslor, känslor, känslor. Nu har vi kommit hem från vår utlandsresa. Vi hade det jättebra med mycket sol och värme. Och det bästa av allt, jag lyckades till stor del koppla bort tankarna kring barnlösheten och levde där och då. Trodde att resan skulle fylla på min energi och ork men så blev det tyvärr inte. Snart semester och mer väntan. Lilla jag och min längtan.

Resan mot drömmen som ska bli verklighet. Jag och min sambo är ofrivilligtbarnlösa. Hela resan från första telefonsamtalet till slutresultatet delar jag med mig av här. För mig fungerar detta som en dagbok, en slags terapi, att få skriva av sig. Vi varit ett par sedan julen 2008. Han är min partner in crime och det här har fört oss närmare varann.

Denna blogg kommer att handla om mitt liv med PCO-s och resan att bli gravid igen. Länge sen jag skrev nu men jag har inte haft tid eller ork. Det tog sig inte denna gången heller, mensen kom i fredags och på tisdag ska jag börja med tabbleterna igen. Jag har räknat och jag är rädd att så är fallet. Jag ska ringa på måndag och be dom räkna lite också.

Det här inlägget är så jobbigt att skriva. Inte psykiskt, utan fysiskt. Under natten kom syndafloden, tur att hjärnan undermedvetet fattade det och jag hade förberett mig. Jag brukar ha svåra menssmärtor, men detta var något helt annat. Jag kan knappt sitta upp, mina armar är tunga.