Om när livet är som en chockladcupcake med hallonfrosting. Känn all min sorg, Göteborg. I Göteborg har kärlek spirat och tårar runnit. Du f ick känna all min sorg, Göteborg. Det blev min plats att sörja, min plats att känna frid. Här var jag när beskedet kom, här var jag när alla beskeden kom. Förutom det sista, det värsta. Tack Göteborg, för att du är allt det jag behöver att du ska vara. And I would still love you to death.

Jaa så var man hemma igen efter 78 dagar i värme och svett. Det är skönt att vara hemma, träffa människor som man saknat och Sverige sommar är inget att klaga på heller. Idag har jag tillexempel legat på Sofias altan hela dagen och, ja jag skäms för att säga det eftersom att man är brunast på stan, men vi har solat. Jag har haft 5 intensiva och mycket bra dagar hemma i Sverige, med många kära återseenden.

Speak to me only with your eyes. En blogg om ett projektarbete 2008-2009. Redovisad och klar, doppas i ett badkar. Allt känns hur bra som helst. Det känns så himla skönt. Eller? Sen kommer betyget och man blir asbesviken. Får vi inte hoppas, men så lär det väl bli? Kanske, kanske inte. Det känns sjukt konstigt det här med betygsättning av PA100kursen. I Will Speak To You Only With My Eyes.