Varför är det så att allt aldrig kan få vara riktigt, riktigt bra? Missförstå mig inte, jag är världens lyckligast över att få ha vår lilla skrutt i magen. Vår skrutt som alltid bara kommer vara vår! Men varför är det så att det alltid finns något som pyr där under som gör att jag inte kan vara lycklig till 100 procent? Hade jag inte bara kunnat få en vecka utan att känna att rädslan och ångesten ligger där och väntar på att få ploppa upp utan att jag blir det minsta förberedd? För en dum dröms skull.

Mitt liv, en dag i taget. Är det nu jag är vuxen? Sitter och googlar på olika sparalternativ för mina pengar. Blir inte riktigt klok och nästan gråhårig på kuppen. Hur gör man? Vad ska jag välja? Jag vill ha ett relativt säkert sparande men ändå få lite avkastning på köpet. Just nu har jag ett vanligt sparkonto hos min bank. Räntan är så låg att jag förra året lyckades skrapa ihop hela 4 kronor. Jippi! Utnyttjad, trasig och förstörd. Så har det hänt igen.