Bryta mönstret, är jag nog påväg att göra, efter ett mycket lärorikt dygn, på både gott och ont. Smärtsamt som fan, men det börjar krypa fram en aning positiv känsla. Från och med idag, är jag inte längre en diagnos. Jag är bra mycket mer än det. Visst, uppenbart, men mönstret är svårt att bryta när man blivit inpräntad med diagnoser och journaler,. Till största delen utav livet.

En värld av internskämt, parenteser och förvirrade livsåskådningar. Mobilen ligger ända däääääääääär borta. Så jag skriver mitt meddelande här istället. Sure, vi kör på kinesen. hade faktiskt glömt bort det där knaset men det vore mysigt! Men jag jobbar tisdag eftermiddag så vi kör måndag eller onsdag! Onsdag är bäst för min del då jag är ledig dagen efter.

För att vi ska kunna resa oss upp igen. Det kommer i perioder det här. Mycket har hänt sen sist som de få som läser denna redan vet om. Men nu börjar det bli vår igen och nya tag. Det känns i hela kroppen att den är i behov av värme och sol. 2013-01-10 var jag tvungen att ta bort min lilla sparv. Jag saknar henne så mycket att mitt hjärta värker. Det som grämer mig är att jag inte vågade satsa.

Det har gått lite mer än 1 år sen sist. Jag har endast läst det senaste inlägget än så länge och det var ju lika glatt som vanligt. Så vad händer då? Ja det vet i faan. Helt sjukt vad jag trivs. Här har ni nästan hela gänget.