Jag har världens begär att få resa iväg, vart som helst egentligen,. Bara för att känna mig fri och påminnas om att inget är omöjligt. Vad förmår väl en snigel. Ingen glödas till mjöl inne i den. Den rostar inte omgivningen av lik. Den mosar inte in någon i asfalten. Knappt den gör en blomma förnär. Den rör sig bland sådant som växer. Den tar en omväg runt den brinnande staden. Den har tiden på sin sida.

Jag skriver inte så mycket denna gången så njut extra av bilderna. Lot of love och några visa tankar. Tillbaka till förra helgen i familjens stuga. Då vi på lördagen hämtade kräftorna som krypit in i burarna vi la på fredagskvällen. Och lördagen fick bestå av målning och drömmar framåt med min fantastiska pojk! Och söndagsmys blev det också.