Jag är en flicka som strävar efter att bli tunn som luft. Här på min blogg skriver jag om min dagliga kamp mot kalorierna och kilona. Huvudsaken är att jag är lycklig, på riktigt. Behöver inte svälta mig själv, eller skada mig själv för att bekräfta att jag lever längre. Det känns så jäkla skönt! Trodde verkligen aldrig att jag skulle säga det, men jag känner mig frisk! Allting kan bli bra, det är inte hopplöst.

Högst en månad sa de, sen ska du få komma tillbaka till skitstället. Det var två månader sen. Jag behöver hjälp, JAG KAN INTE TA HAND OM MIG SJÄLV. Vart fan har jag hamnat? Idag är en bra dag. Jag har faktiskt sånna också! Det finns många saker som gör mig lycklig, det gäller bara att hitta dem och påminna sig om dem bär allt är svart. Försvinn jävla ångest, försvinn! Jag är så trött på att kämpa.

Trasslade tankar, känslor och sådant som. Jag har aldrig slutat drömma om att vara fjäderlätt och. Jag har aldrig slutat drömma om att kunna se strukturen på mitt skelett, kunna känna varendaste ben i kroppen. Jag ser människor som gått vidare. Jag vill duga till något, jag vill att människor ska se på mig och tänka att jag är duktig. Jag vill vara en förebild för alla tjocka människor som mig själv, för att visa att det går. Min sanning och mitt avslut.