Wooho grattis till min fina blogg som fyller 1 år! Skoja men sa att jag skulle börja igen men eftersom det bara var en person som ville det så pallar inte utan skriver en personlig novell på en annan blogg istället. Tänk er för ett år sen tryckte ett skakigt finger på publicera knappen och wooops så var mitt otroligt korta 20 raders inlägg uppe, mitt första inlägg på. Det var det bästa beslutet jag någonsin gjort.

Ni frågar efter mig, ni undrar när nästa kapitel kommer och hur allt kommer sluta. Jag är ledsen, men det är inte mer än rätt att nu säga att jag inte kommer uppdatera här längre. Jag vet, dumt av mig att inte skriva detta tidigare men bättre sent än aldrig. Aldrig varit med om något liknande faktiskt. Bloggen kommer att stå kvar. Men alla minnen, inlägg, kommentarer - ALLT. Ser ingen anledning till att radera den. Men nu är det .

Just nu är jag världens gladaste för jag och Emelia. Visst Jag måste gå nu.

Hon kramar mig extra hårt innan hon släpper mig och tar ett steg bakåt med händerna på mina axlar för att granska mig. You are so beautiful, and you look so much like me. , konstaterar hon bestämt med ett litet leende och jag skrattar lyckligt samtidigt som jag torkar salta tårar från min fuktiga kind. How did it go! Harry told us about .

Jag tar en liten paus på några veckor över sommaren! Kommer kanske uppdatera om jag får tid, annars är jag tillbaka om några veckor! Ett länkbyte med en av mina fina läsare! En blogg värd att titta in på! Del två - fake smiling, i hate that shit. Jag stirrar på brevet framför mig. Det är nästan så jag inte vill öppna det. Tänk om dom skrivit något i stil med. Du är för ung för oss, testa igen om 3 år. Jag vet inte vad jag skulle ta mig till om det faktiskt står så. Varför lät jag honom öppna brevet för? .

Ni ska bara veta hur otroligt rörd jag blir när jag tittar in här och ser att de fortfarande är personer som kollar in varje dag. De gör mig så otroligt glad. För jag tror inte det kommer någon fortsättning på denhär novellen. MEN Jag skulle ljuga om jag sa att jag inte funderat på att komma tillbaka. Fortsätta skriva, men en helt annan novell. Skrivning gör mig så otroligt glad, och alla era kommentarer, den där kicken man får när man publicerat ett nytt kapitel. Nu behöver jag er, tyck till.