Det var så vi träffades, del 3. Det var då jag insåg att jag aldrig berättat klart hur det faktiskt gick till när jag och Kenneth träffades! Det var ju den häftigaste tiden i mitt liv på alla sätt så det måste jag ju bara ha det på pränt! Stämningen var väldigt bra om man säger så! Han får mig alltid.

Så nu behöver vi inte prata mer om det. Det var sjukt längesedan som jag hade med min kamera någonstans och nu har jag verkligen fått mersmak. Hoppas det håller i sig. Jag saknar hela grejen med spontana och ospontana, planerade och oplanerade, fotoutflykter, för att sen komma hem och glo igenom alla bilder. Sitta och rensa och redigera. Och ja, det var väl det. Jag får väl fixa .