Snart kommer linda och hämtar mig så det blir ett kort inlägg. Snart dags att krama kudden. Då är det snart dags att krama kudden. ärligt talat så är jag.

Ta aldrig något för givet! Lita aldrig på någon. Även den snällaste kan vara den falskaste. Men det genomskådas rätt snabbt som tur är. I want to be the number one again. För mycket vill ha mer.

Jag heter Nikita och ska berätta om hur det känns att gå från att vara katthemskatt till att helt plötsligt hålla en konstnärlig student sällskap. Matte har berättat för mig att hennes föräldrar tog hand om en hemlös katt. Än så länge är han i karantän och får inte träffa de andra katterna som också bor där, Missy och Nova. Vad jag inte förstår är hur någon kan överge en så fin kille.

Kära läsare, som ni märker är jag i en sammy-blogg-svacka. Ni hittar mig så länge på Dos Family. Där händer det desto mer. I m a bit slow on blogging here right now. Please go to Dos Family. There is lots to see. Nu är vi i Stockholm. Incheckade på fint hotell och uppkopplade. Solen skiner och magarna kurrar! Jag förklädd till teskedsgumman, som ni ser. The sun is shining and life feels good.

Känner mig som ett känslomäsigtvrak och så fruktansvärt jävla patetisk på en och samma gång. Fattar egentligen inte varför jag skriver här överhuvudtaget. Det är inte för att jag vill ha nån som helst uppmärksamhet. För jag hoppas att det inte är nån som kommer läsa det här iallafall. The world has chosen a few. To have as pets and to do them harm.