A E och farfar får pokal på Bil-Elmia. Igår kväll snodde jag ih.

Stirrar på den här skärmen och är förundrad över att under gårdagen har min blogg. ger folk aldrig upp hoppet? Gissar på en stalker eller någon som vill se om jag. Det kan dom ju fundera på. Har inte varit in här på evigheter men när man lider av olidlig tristess och valet. Eller hitta någon ny sida att surfa in på så hamnade jag faktsikt här.

Midsommaren tillbringades i vanlig ordning hos Mattias familj i sommarstugan. Hade tur med vädret på midsommarafton, det började regna lagom tills vi hade fikat färdigt på eftermiddagen! Isabelle fick dansa runt stången, eller rättare sagt jag fick dansa med Isabelle i famnen. Det var kul för henne, och oss, att träffa alla släktingar som vi tyvärr inte får träffa så ofta.

Ni vet hur de känns när man tror att man kan klara allt själv. Man behöver inte andras hjälp o kloka ord. Vad jag än bestämer i mitt liv så kommer de bli bra. de kan inte bli så dåligt att allt går under, de blir bara en jävligt stor omställning. jag kommer att klara allt de här själv. Kan nämligen inte bli deprimerad, känna mig som en dålig människa eller gå i botten. för jag är bättre än så-. Alla kommer få veta de en dag.

Så här såg det ut när de spela uppe på läktaren. Erland, Henrik och en arbetskompis till honom som även hon hetter Elin. Efter lite felkörningar i stockholm kom vi fram i rätt god tid ändå. Väl utanför globen var ståplatsernas kö 400 meter lång och efter en 40 minter var den det dubbla! Konserten var det bästa jag sett! Helt sjukt snyggt, vackert och galet. Men så vackert det var i verkligheten! Länge sedan jag sk.