Jag kan rabbla samtliga program baklänges i sömnen. Det finns ett program som jag har svårt att förstå mig på. Programmet går i stort sett ut på att de transporterar sig i diverse fordon och löser mysterier. Kaninen åker i en morot-bil. Masken kör en äpple-bil och Grisarna kör en KORV-bil. Hur tänkte de där? De är i och för sig fruktansvärt irriterande de där grisarna.

Ingen är osynlig, Horatio ser allt. Visst känns det fint att vara vid liv? En dag till. En dag i taget, dag för dag. Små steg, mycket små steg. Vaknade med en otrolig Söndagsångest igår, och vet att det var för att jag inte var bakfull så därför fick känslorna inget illamående att dämpas av. Små saker som kan rädda en hel dag. Kom hem, lagade mat och låg i soffan resten av dagen.

Hej hopp nu är jag här igen! Som om någon bryr sig. Jag hade deffenitivt inte gjort det om jag var någon annan än mig själv. Jag är egentligen lite för sur och tråkig för det här just nu, men jag skriver något så jag får något annat att tänka på än att vara sur och tråkig. Eller sur och tråkig, jag känner mig sur och ledsen och jag har ingen aning om varför. Problemet med att sluta med sina mediciner, känslor poppar upp lite hur som helst bara för att påminna en om att de är där. Jag har inte haft 38,5 i.

Tänkte bara be om ursäkt för att vi inte skrivit något på ett tag. Men det är som dom säger. Nästa vecka ska jag trippla, utgång torsdag, fredag, lördag, och möjligen kommer little brother ner och hälsar på och då blir det ett jävla drag. Fem brudars sexäventyr, låter inte så tråkigt va? See you soon bitches.