If there s a rocket tie me to it. Från havet blåser en isande, gråkall vind. Det finns ingenting i mig längre - annat än den här håglösa ångesten och detta rigorösa självhat. I ord formuleras det till bloggtexter, dessa jävla digitalt själadöda styggelser som fräter datorskärmen. Helvete vad jag skäms över allting jag skriver. Fy fan, vi skiter i det här. Gråt inte över fysiska smärtor. Nu flyttar vi med fåglarna som trotsar Atlanten.

Skärvor från de tunna vinglasen, i mattan, i vasken. Du har blivit bättre på att gråta. Innan kunde du sitta och se ut som om du var på väg. Tills du till sist ryckte på axlarna, skakade ditt huvud blinkade. Tror vi att vi är bättre? Att nu är tiden då våra äkta leenden ska fastna på fotografier. Jag vaknar alltid halv fyra fyra. Bröstet höjer sänker sig med så små mellanrum. Du andas alltid fortare än jag. När jag ligger med huvudet på ditt bröst.

Springer från jobbet till psykologen och ska sedan springa tillbaka igen. Idag känns det okej att gå till psykologen, sitta där, prata och faktiskt för första gången på mer än ett år säga att jag mår bättre. Att bilda ord som sammanfattar att jag börjar må bättre. Kurvan går upp och ångesten är inte lika hög. Jag gråter av lycka, det känns så oerhört overkligt och magiskt. Jag är inte på topp än men förändringen i mitt mående känner jag av.

När jag var gravid gick jag upp mycket i vikt. Vid förlossningen vägde jag hela 112 kilo och nu håller jag på att gå ner i vikt till min målvikt som är 55 kilo, följ med på min resa dig! Måndag, den 2 november 2015, kl. En kort introduktion om oss. Jag heter Sifa och är 23 år gammal. Bor med min sambo i central Umeå och vi har en son tillsammans på 7 månader. Jag gick handels och administration på gymnasiet. Jag var duktigast i klassen, fick MVG i allt och tilldelades ett stipendium.

Tom är ingenting och det var tomt i mig. Vi står bakom dig trots att vi aldrig syns. Lyssnar på Kent och spenderar natten med att titta på fina människor. Varför är alla så fina? Skulle ha allas utseende utom just mitt eget, förstår inte. Vad ska man göra, vad ska man betala för det? Har även bestämt mig för kläder som jag vill ha som jag inte kommer kunna köpa på grund av har inga pengar. Hösten gick fort och jag kommer inte ihåg någonting från den.

Vi förgör allt vi kan. För att vi inte har något annat. För att vi inte känner. Men vem säger det är fel. Mitt är inte ditt och har aldrig varit ditt. Jag går inte i bitar. Var är din moral,. Vart är ditt förnuft,. Vart är din själ? För du kanske vet nu. Att jag inte har någonting kvar. Allt struntar ju i dig.