Varje gång jag bestämmer mig för att skriva något här så känns mitt liv jättetrist. När man heller inte skrivit på länge känns det som att det ändå hänt så mycket sedan sist. Har tänkt att uppdatera men har skjutit det åt sidan varje gång tanken slagit mig. Sitter på pappas kontor och lyssnar lite halvt på lilla prinsessans Estelles dop som snart ska ta sin början. Jag har skaffat mig ett deltids jobb i stan också, som frisör där med visse.

You make me loose my buttons. The Hives, you dress up for Armageddon. Jag går på så mycket fest att jag har tappat. Funderar på att lägga in mig. Själv på torken, rehab inom den närmsta. Vart är jag på väg? Och har jag ens några. Känns bara som att de. Jag saknat från förut gör sig höra och får. Är så jävla sur och förbannad så att jag inte.