För er som gillar rumpor med klass. En liten bild från startbacken i staffetvasan. Om ni tittat i högra hörnet så kan ni skåda min vackra rumpa med startnummer 101. En spark i arslet så kör vi igen. Ja då gör vi ett nytt försök med det här med att skriva blogg då. I fredags var jag och åkte staffetvasan med en av mina sponsorer Trimtex. Men jag fick helt plötsligt ett fritt spår som jag önskade mig och tävlingen var igång.

Har kört igång ett styrkeprogram, samma som jag körde efter 2003. Enda skillnaden e att jag e bra mycke klenare i överkroppen nu. Jag låter benet vila tills operation och läkning e över men resten av kroppen får spö. Jag har dessutom hoppat riktigt mycke på kryckor men dom sista dagarna jag har just upplevt ett nytt fenomen,. Knät låser sig på nåt vänster och för varje steg låter det klonk, klonk. De e ben som gnager mot ben och det gör förbannat ont. Nae så är det, känner .

De lyckliga stunderna sjunker ned som pärlor mot havets botten. Där ligger de skimrande av solsken och blå himmel. Men i tysta nätter dyker jag ned mot det svala djupet,. Och räknar de skimrande pärlornas rad. Denna vers har funnits hos mig i många år. Nu i pensionärslivet har den blivit mer klingande och förklarande. Mina upplevelser dag för dag gömmer jag nämligen i små pärlor. En del blir ljusare än andra. Nu vill jag öppna en av mina pärlor tillsammans med er.