Men det känns som att det blir värre och värre. Och jag orkar inte mer ångest. Ångesten har levt inom mig hela mitt liv och när den äntligen började försvinna, då är den där igen. Göder jag den om jag berättar för honom? Fan jag är så jävla äcklig! Fy fan, det här blev långt. Var verkligen tvungen att .

Men sen sker nått och så vill jag det inte mer. Nu slutar jag blogga här! Kanske skriver nått inlägg nån gång. Fghf om mån, 17 aug.

Men jag försöker ignorera min ätstörning så gått det går just nu. Jag äter normalt, tränar som en tok och är jätte glad om dagarna. Försöker undvika min blogg och alla andras bloggar även fast jag känner en trygghet i era bloggar. Jag vill bli frisk någongång och jag känner att jag har kommit ett steg på vägen. Hunger hurts but starving works. Skulle aldrig banga på den kroppen efter att ha fött två ungar.