Livet tar sig galna vändningar och jag kastas mellan hopp och förtvivlan. Från att ha hatat jobbet o trott att jag verkligen inte passar in där har jag gått till att älska jobbet och vill gå dit trots att jag inte jobbar. Diagnoser i mängder, men det kvittar egentligen. Ojoj nu var det VERKLIGEN längesen jag skrev här. Men har inte riktigt haft behovet eller orken. Jag har varit hundvakt hela helgen.

Jag saknar min blogg! Men jag saknar inte min ätstörning. Vad längesen jag skrev! Antingen skriver jag inte för att jag mår skit och är alldeles för trött, eller så skriver jag inte för att jag mår så jävla bra. Och helt enkelt inte har tid att ätstörningsblogga. Det är så jävla värt det.