Det här med att blogga. Hur det kan vara så svårt. Eller jo, jag fattar ju egentligen. Som en kolibri i svensk natur. Jag kan inte ens lyssna på musik längre. Allt låter fel eller påminner om nåt jag en gång var. Påsklovet i år var det bästa på mycket, mycket länge.

You get so used to being sad you never try to be glad. Åh, jag tror att jag har växt ifrån detta stället litegrann. Hejdå föralltid eller kanske bara för ett litet tag. Och tack, tack så hemskt mycket för alla era fina ord och tankar. Om ni fortfarande vill nå mig finns jag på flickr. jag blir jätteglad för varenda brev. Älskling, vi ska alla en gång dö. Hur kan det spela någon roll? Om du bara visste hur lä.

Om allt från golvläggning till bästa recepten på falukorv. Jag vet att jag var kass på att rutinmässigt sköta bloggen. Jag försökte starta en annan blogg som blev mer fri att skriva i då och då, det blev ett inlägg. Jag går tillbaka till ungkarlsbloggen och ger mig själv en andra chans! Vad har då hänt sedan sist? Jag fångade sommarens sista sol på Emmabodafestivalen. Började i augusti på mitt nya jobb, ny stor affär och har avancerat till mejeriavdelningen. I stort är allt just nu lite.

Det kommer hända så mycket roligt då! Men först är det en underbar sommar med opera i Vadstena som gäller. Jag vill aldrig att den här helgen ska ta slut! Sen ska jag tipsa alla nyfikna människor där ute att man inte ska kolla om småflickorna i närheten blir överkörda av spårvagnen. Utan fokusera på att gå så man slipper smälla rakt in i flaggstången med näsan före, för det gör riktigt ont. Jag lovar, testade det idag. Oj oj oj, jag har inte blogg.

En vän har jag varit osams med flera gånger - varje gång vi blir sams blir vi tajtare. En vän får mig att le med sin bitskhet och starka kvinlighet. En vän är så snygg att jag häpnar. En väns värmländska lugn gör mig trygg som få. En väns kamp för livet beundrar jag otroligt mycket. En vän är själsfränden som varit långt borta i flera år men ändå så nära så nära. En vän är den som räddade mig.

Det här är brustna hjärtans höst. Såhär vill jag ser ut i vår. Jag längtar efter bara ben och Swedish Hasbeens. Nu när julen för förbi kan man äntligen börja längta efter våren, fina våren. I framtiden kommer ni att hitta mig på tankaromingenting. Jag kommer dock spara den här bloggen, för gamla minnens skull. Tror jag måste lägga ner den här bloggen efter en jäkla massa år. Jag får nämligen inte ladda upp fler bilder då jag har överskridit bildkvoten, någon som vet lite mer om det? .

Nu åker jag snart hit, till kanske bästa platsen jag vet. Lovet har börjat fint med brygghäng, chokladkaka, en liten spelning och för lite sömn.