I helgen blev ja oxå påmind om en rolig sak av Cicci. Just denna månad för 25 år sen började vi i första klass tillsammans på Enebyskolan. Sen dess har vi varit vänner! Visst kanske vi inte alltid har varit överens eller kanske ens sams alla gånger, men vänskapen har bestått o vi har gjort mycket kul ihop. På fredagen va ja bara nere en liten sväng eft.

Kommer att handla om mat o bak, träning, jobb, familj och mitt liv som mormor till Melissa. Har glömt att berätta om en sak som hände mej i torsdags förra veckan. Cyklade till jobbet som vanligt men stannade till vid det nyöppnade kondiset vid Norr Tull för att se om de hade nåt frukostbröd men de hade bara färdiga mackor så jag struntade i det. Så därför så blev det en annan väg runt rondellen än vanligt. Bilarna fick tvärnita för dom. Jag stannade då o frågade vad som hänt.

Det fanns en gång en pojke. Den pojken hade en vision. En vision om att alla på jorden någon gång skulle vara glada och nöjda med tillvaron. Pojken har nu blivit man. Mannen har vidare insett att sådan är inte verkligheten; och kommer aldrig att bli. Mannen blev återigen en pojke.

All I want for christmas. Fan inte gjort annat än o gråtit känns det som. Tycker väl på nåt sätt att livet börjar ordna upp sig. Sen tänker jag och livet kommer aldrig vara helt bra för mig. Det kommer alltid saknas något. och någon är du mamma. Alla säger, det blir bättre. Det enda som blivit bättre är väl jag, på att dölja hur jag mår. Har ju hört att det ska vara fantastiskt, jag tvivlar inte. All I want for christmas is you! Jag gråter fortfaran.