Slutligen, vad gäller könsstereotyperna som vi har idag så lagar jag inte mat med snippan eller städar med brösten, vilket innebär att Jonas är minst lika lämpad att göra dessa saker. Han skruvar inte heller upp hyllor eller byter däck med snoppen, vilket innebär att jag lika gärna kan göra det. Lite så jobbar vi i det här hemmet och det borde vara självklart för alla.

Det låter så mycket mer än 23. Fast jag är ju samma endå. Idag har jag varit och tränat core med mamma på morgonen. Och det händer ju typ lika ofta som jag bloggar. Så därför tänkte jag passa på att blogga om det. Vi går på skaren över isen. Som brast under dig när du var fem. Vi går mot ljusa tider, säger de. Men vi längtar mest hem. Det finns en sorglig lycka. I att aldrig mer va ett med de. Som vet precis vem du är.

Jag och min man sitter vid köksbordet och lägger till låtar i Sonos. Till musiken har vi ätit kött och druckit Ripasso. I helgen ska det jobbas! Att ha en hobby. I helgen rensade vi vår klädkammare som på något mystiskt sätt hade förvandlats till random soptipp. Nu, efter en dags slit, liknar den mer ett showroom. En får se hur länge det varar dock. Vill inte skriva ifall någon läser, men varför ha en öppen dagbok om ingen får läsa? Känns som att .