I dag följde kameran och husse med på hundpromenaden. Vi tog en långpromenad utefter sjön och mådde så gott i det soliga vädret. Kom igen nu då! Varför måste jag alltid vänta på er? Här är sjön. Spana in så vacker den är i solljuset. Jag får se till att komma lite högre upp så jag ser bättre. Grinnerödssjön från ett annat håll. Zingo har näsan i backen - som vanligt. Undrar vad han känner för dofter just hät? Ett litet gult utropstecken i skogen visar att svampsäsongen fortsätter.

Ännu en gång kan jag konstatera att den här, mer eller mindre, nedlagda bloggen är bra att ha. Vad skulle jag annars göra av all smärta när det känns som om ingen riktigt ser och förstår? Hela min värld har nämligen vänts upp och ner och det har försvårat min situation ytterligare. Om jag inte tar det där steget nu så förlorar jag mig själv.

Den 7 Maj 2011 lämnade Rebecca jorden för att ta sig upp till himelen. Hennes resa med sin sjukdom har varit lång och jag har aldrig sett någon kämpa så hårt som hon gjorde. Rebecca har alltid varit en stark tjej som tänkte på andra mer än sig själv. Jag älskar dig, Rebecca 3.

Fick tidigt lära mej . Vet inte om jag totalt misslyckades att förmedla detta vidare. Onsdag, september 08, 2010. Kan man gott säga om hur det ser ut i dag. Stenen i vänstra hörnet är det kvar sen förr. Snickarn spikar för fullt på innertaket till inglasningen. Lördag, augusti 21, 2010. Jag stått så länge vid ingången till kyrkan. Tiderna förändras o vi med dem.