Ofta med långa rader av små ord. Jag brukar kunna vara den. Som sätter ord på såväl allting som ingenting, men när ord känns överflödiga så är det kanske dags att börja sluta känna och fundera, åtminstone för en stund. För så småningom kommer väl den där krypande känslan tillbaka. Inte alltid med samma sprudlande ambition som tidigare, men det är i alla fall en bit i rätt riktning. Längtar, väntar och längtar lite till.

Kommer vi att hålla kontakten fortfarande? Jag är rädd, det är erkänner jag. Men jag är och lycklig, det mår jag bra över. Söndag kommer vara en fullspeckad dag, mer om det sen. Men jag ser fram emot denna helg och det ska bli trevligt. Bara detta skit väder slutar någon gång så skulle allt bli mycket bättre! Hörs senare.