Man måste dö några gånger innan man kan leva. Helgen tog slut fort, men ack så bra den var. På fredag hade vi öl-mys hemma i Niklas lägenhet. Det var jag, Niklas, Elin och Stephanie. Det blev handboll, thai-mat, öl, godis och chips. Jag och Niklas, Freak Freak, kommer bo på 34 kvm. Men om vi har lyckats att bo i min lya på 40 kvm så löser vi nog detta med bravur.

Det här var en sådan typisk bok som det inte går att lägga undan. Jag har suttit på bussen och känt hur tårarna rinner, jag har skrattat högt för mig själv, jag har själv känt en saknad till Kuba fast jag aldrig varit där. Efter den här underbara läsningen inser jag verkligen hur bra vi har det här i Sverige, och jag har inte kunnat föreställa mig hur svårt vissa människor har det i världen, förrän nu i viss mån. I början hade jag lite svårt.

I det här reflektionsdokumentet så reflekterar jag över bland annat de val jag har gjort i mina produktioner och vad jag kunde ha gjort bättre. Ljudbild eller synvilla? Avid composer projektet förhoppningsvis.

Nu äre slut med denna bloggen, jag lägger ner. Fast jag öppnar en ny där jag kommer börja uppdatera, för det kommer jag inte göra här. Nu är jag hemma! Nu har jag kommit hem efter 2 veckor i USA, asgött har det vart! Vi har vart uppe i Empire State Building, och ni skulle sett köerna! Köerna medans dom avundsjukt kolla på.