Aka sagan om den lilla lilla kråkan. New York City, baby! Så här är jag nu. Han var från Orlando, Florida - mindre storstad där gissar jag. Det är lite annat än Stockholm, Umeå, Nordmaling. Igår promenerade jag i Central Park. Är bloggande ute, eller? Att ha lite av life dokumenterat på det där.

Hela juli funderade jag på när det egentligen bir något att skörda. För en av de stora omställningarna mellan Skåne och Jämtland är odlingsklimatet. Det tar tid att vänja sig, vid att den största delen av skörden inte kommer förrän i augusti. Här är odlingen för några dagar sedan. Kålen bångnar under nätet och är finare än någon kål jag någonsin odlat. Morötterna är enastående och det gläde rmig för jag har aldrig tidigare lyckats något vidare med morötter. Och producerar en handfull ärtskidor då och då.

Relationer måste alltid underhållas och tas hand om. Även dom man tar för givet, kanske speciellt dom man tar för givet. Det var så jag och min bästis Tammie kände för ett tag sen. Då inte gentemot varandra, utom mot minabestyr. Så medan jag satt tillbaka och rullade tummarna, det är lite lyxen av att inte va bra på datorer och koder och sånt, så sattes Tammie i arbete.

Tack för allt, vi ses på andra ställen i framtiden. En början på att lära mig avsluta projekt och hantera separationsångest. Så, bloggen har ju varit inaktiv nu ett tag och innan det så skrev jag mer och mer sällan, nu har jag kommit fram till att avsluta minabestyr och att säga hejdå. Tänkte göra ett långt och ett kort farväl, välj själv om ni orkar läsa det långa brevet eller bara nöja dig med ett simpelt farväl. Varför är förlusten kärlekens mått? Morgone.

Jag har lite svårt att bestämma mig för om jag ska skriva ett cyniskt sant inlägg om detta eller ett ocyniskt sant. Kärlek är naturligtvis den sinnessjuka besattheten man kan känna av en människa. När man tror man på allvar blivit knäpp för att man inte kan tänka på något annan än den. Och man ser den överallt. Och man tror man ska dö om man inte får vara med den jämt. Och man tillochmed kan längta efter den undertiden som man träffar den. Att ge bort den godaste delen av mackan.