Tänkte bara säga att jag lever som aldrig förr. Världens finaste sommar har jag haft, medförande världens finaste minnen. Jag har umgåtts med vänner och familj som givit mig så mycket, så mycket. Även om det svenska sommarvädret som så ofta inte leverat, så är jag liksom nöjd. Och kan gå mot hösten utan någon panik krypandes inombords. Redo att fortsätta vidare, framåt. Som sagt, på återseende.

Va rädd om din kropp - vart ska du annars bo? Jag hatar att va ledig! Torsdagar är en ledig dag och jag saknar jobbet! Behöver de rutiner som jobbet i vardagen för med sig! Idag är det svårt att bara komma upp, klä på mig, Göra ngt alls! Men nu får ja snart krupp på min skrikande katt, min inre oro blir inte mindre och ja, stressen ökar ganska mkt av att ha en katt som skriker o skriker-jag vet fortfarande inte varför hon gör det! Borde gå upp, diska, klä på mig, gå ut o få lite luft, gå o handla! Alldel.

Surdegs-baguette, brie, marmelad, vanilj- och mangosmoothie hallon. Vaniljyoghurt, müsli, nötter, frukt och bär. Macka med cream cheese och marmelad. Länkar till det här inlägget. Länkar till det här inlägget. Äta, åt, ätit.

Detta var en blogg om att ta sig ur den sjuka, ensamma världen en ätstörning isolerar oss i. Den handlade om kamp och strävan att hitta tillbaka till mig. Jag sitter på Malmö stadsbibliotek nu,. Med en kaffetermos, mina skolböcker. Jag går gärna ut och dansar på helgerna.

Det finns en sådan himla fin blogg som jag upptäkte för ett tag sedan. Du har kommit så lång och du är så KLOK. Hur handskades du med det? Jag g.

Blir väl lite fokuserad på ett och samma ämne just nu. Men jag känner jag måste skriva ner mina tankar. När tar den slut? Förälskelse. Kan den komma igen efter så lång tid? Jag trodde att jag visste allt. Bilden på vår relation var klar och färdig i mig. Har alltid känt mig hemma i den. Men nu är tryggheten och det välkända borta. I stället har förälskelse vinfunnit sig. En känsla så stark att vi inte kontrollerar den.

Eftersom VISSA dömer mig och har sig så jävla lätt av vad jag skriver här i bloggen tänker jag radera den. Så himla trött på att vissa åtar sig rätten att bestämma vad som är rätt och fel. Hela mitt liv vändes just upp och ner. Vet inte alls hur det kommer bli. Jag är rädd för att fucka upp saker och ting. Det känns som att jag står på utsidan och tittar in, som att det inte är jag som lever mitt liv. Vem är jag? Varför gör jag såhär? .

Beroende av löpning, övermäktiga ätstörningstankar, ensamvarg, bokälskare. Och därmed strikt förbjudet! .