Dagen vi väntat och fruktat lite är här, det är den blomstertid igen. Två av invånarna i the mad house on the hill ska vidare ut i livet. En tar studenten och den andra kastas ut i gymnasiets vilda virvelvindar. Vad hände med den trygga inramade vardagen där man visste var man har odågorna? Har någon frågar mig om lov? Skulle inte tro det va. Enough with the changes muttrar gubbjäveln. Letting go was always the easy way out. Nu är jag säkert långt .

Jag har ett sånt jävla tatueringssug för tillfället och hundratals idéer som bara måste genomföras.

Jag är livrädd för att leva, men dödsrädd för att dö. Ingenting är som det ska. Har inte skrivit på jättelänge men har inte tyckt att det behövts. Jag har mått bra och det är då jag inte skriver i bloggen, typ. När jag mår dåligt är det bra att skriva av sig och det är mest då det blir. Här är bilder där jag har på mig kläderna. Jag är hemma nu! Från vadå, tänker ni nu. Och jag vet inte, faktiskt.