Det är bara det som finns kvar nu. Att det man tror sig man ha glömt, gömt och skakat av sig för många år sen helt plötsligt kan poppa upp. Tror inte det är av ondo, snarare tvärt om, det är bra för att verkligen kunna glömma, gömma och skaka av sig på riktigt. Men det gör ont likt förbannat. Det svider nästan lika mycket som då. Känner mig nästan lika sårbar dom då. Fast den här gången litar jag på mig själv,.

Har just gått med full rulle både i jobb å privatliv. Köpte gården i nyår med allt va de innebär. Djur maskiner skog å jobb i mängder men de e jag ju uppväxt me. Håller på å rider in Tetan men de gruvsamt hon e trots allt 170 hög. Men hon gillar de å vill träna jämnt ,kör i skogen tar hem timmer å nöjeskör för kondisen. Så nu e ja på hugget igen. Å allt je ske jara.

För att nån gång få nån ordning på nånting. Två till tre dagar i veckan. Lite sådär kniven mot strupen behövdes för att jag skulle komma igång med det. Jag har nämligen fått en remiss för att eventuellt få göra bröstförminskning. Men jag misstänker skarpt att dom kommer att säga. Så jag tänkte förekomma den repliken. Jag har tänkt att gå ska väl räcka, men det verkar inte så.

Man kan bli tokig för mindre. Jag börjar mitt lov med att på måndag åka till Fiskarhedenvillan för att ställa hundra frågor om ett hus. Ska försöka komma ihåg det här fenomenet blogg.

Döljer tårarna på min kind. Men med ett liv utav problem. Men jag trasar sönder inombords. Men inget är gott nog. Då jag inget hellre vill. Än att kalla detta för hem 3.